Jäz

Fick mig ett roligt skratt i varje fall. Var inne på Pause.se och skumläste lite, då jag kom över en text om Brittan och hennes liv. Är inte mycket för skvaller och skit, men detta var det roligaste jag läst på länge.
Vilken förändring. What abuse of oneself can do... auuch

                     
Before                                      After




Och lagom till Halloween så kan jag likväl posta den här bilden, för att skrämma er små barn. 
Vad är det? Ett monster? En zombie? Heroinist? (kanske) Britney - definitivt!

 

---

                   

Det enda som lyckats utmärka min dag på något som helst sätt, är att jag inte gjort ett piss. Verkligen ingenting. Har ont i benet. Förmodligen av stelhet. Ja så är det nog. Haltar genom  huset som om att jag vore en 80-årig tant som brutit lårbenshalsen förra året. Nej usch. Snart är det dags att försöka vrida tillbaka dygnsrytmen. Inte vet jag hur. Känns som att jag vaknade för lite drygt en halvtimme sen. Allt är detsamma när man tittar ut i höstrusket. Mörkt, kallt och blött. Blä
Har tonvis av saker i min agenda som ska göras. De blev inte gjorda idag. Inte heller igår. Eller i förrigår... Eller någon av dessa ledighetens underbara dagar som jag haft. Nähäpp. Så var det med det.

---

Någon knackar på mitt fönster. Det är mitt i natten. Det knackar och det knackar. Jag tittar ut, och ser att det haglar. Korn i storleken av enkronor. Mysigt. Man skulle vart ute då ju, fått en blåtira eller två.
Det var ju så fint väder innan idag, soligt och allt... oh :(

Träffade min älskade F för lite shopping och fika. Himlans länge sen det var. Hade mycket och ta igen. Hon är underbar och jag älskar henne! :)

---

Läste i dagens Metro, att för att en blogg ska bli framgångsrik så är bilder det absolut viktigaste inslaget...
Är det så? Vill ni ha bilder? Varför ska det då skrivas alls? Bli medlemmar på bildagboken istället då.. lata jävlar...

---

This voice, is it calling?

Är det ett smmanträffande, eller bara en tillfällighet? Är det ens verklighet, eller en dröm jag önskar skulle bli sann?
Drömde om dig inatt. Det var så verkligt, så verkligt. Jag lät min hand smeka dig över kinden. Du var där. Du var så verklig. Min bror säger till mig idag, att han på flygplatsen såg en som liknar på pricken dig. Han beskrev en person som skulle kunna vara du. Var det det? Eller var allt bara en dröm?

---

Varför har man moral egentligen? Jag pallar inte ha så stort samvete.. aaahh
Ska man chansa? Vill inte förlora.. har inget att vinna med det heller.
bajs

---

Vaknade upp febrig och slö och med dimma i ögonen.  Åt  frukost och drack massvis med  te för att lindra smärtan i halsen. Orkar inte det här mer. Att vara sjuk är det värsta som finns. Tror det började i lördags under högskoleprovet. Med alla pauser, ut och in, drag i klassrummen... och sedan utgång på kvällen då jag redan var slutkörd. Gjorde så gott jag kunde, och förhoppningsvis räcker det för att platsa på utbildningen till hösten. Har ju våren kvar som livlina haha. Kändes ganska bra ändå. Som många av er redan vet, som gjorde det i lördags, så var ju matte delen först. HA till min stora... besvikelse, glädje.. jag vet inte. Fick en skrattatack av ren panik. Hittade också Lunds mysigaste fik.  Helt underbar pastasallad med kycklingfilé och ciabattabröd, helt i italiensk stil. Himmelskt. Lunchade ihop med två nyfunna vänner, mycket trevligt må jag säga. Mot dagens slut så kände jag bara hur min hjärna sjönk ihop som en ballong man släppt ut luften ur. Var helt matt, ville bara sova. Dock lyckades vi träffas och laga middag och äta tillsammans hos E. (Mycket mat denna dag?)  Sen drog vi oss till lilla där det var kaos med oss som vanligt. Kan inte bli mindre än kaos när vi är i farten. Fick company av ett tiotal andra senare. Många skratt och glas som åkte i marken. Skulle till Buddha senare, men jag var alltför trött så jag sa adjö och begav mig hem. Min vanliga ritual med att fylle ringa gjorde jag också. J fick bli offer denna gången. Skulle till vår kära huvudstad, men jag beslöt mig att inte fullfölja planen. En enkel anledning; håller på att bli sjuk ... än en gång. Nåväl..  Idag har jag bara haft dubbel körlektion. Inte att misstycka. Älskar att köra! Som grädde på moset fick jag en komplimang, att jag är talented for the driving rutine.. yeii.
Ska nog lägga mig snart..
Var hälsade.

---

Tiden går snabbt. Så otroligt snabbt. Det gäller att leva, och vara medveten om det, för innan du vet ordet av det är du gammal och grå och försöker minnas vad det är du ångrar. Fast du minns inte.


Skulle inte vilja gå tillbaka några år, inte ens om jag blev lovad guld och gröna skogar. För tänk, då hade inte allt varit så som det är nu! Hur skulle det då se ut tro...

---

To meet with the past... Kan både vara skrämmande och överväldigande. Jag gick dit, höll mig i skinnet, spände alla muskler som finns i min kropp. Drog på med ett falskt leende. Darrade innombords. Tre år har monstret sovit innom mig. I tre år har jag haft mardrömmar. I tre år har jag trott att jag kommit över det. Ikväll.. inte förrän ikväll. Allt var en monoton röra i svartvitt som gick på replay i mitt huvud. Kunde inte riktigt greppa det. Kunde inte riktigt sätta fingret på det. Allt var sig likt. Klotter på väggarna, den ukna lukten, färgerna... I smutsig pastell liknande ton är de målade. Allt var sig likt. Men jag var inte mig lik. Inte samma person som för tre år sen vandrat igenom korridorerna.
Med en relevant skillnad: Min närvaro och åsikt räknades. Inte deras. Och likt en status symbol, en symbol för kunnande och respekt har jag stannat kvar i deras minne. De log, de skrattade, deras ögon glänste.. armar som omfamnade mig. De såg på mig med beundran, precis som förut. En skillnad. Nu är jag någon.  Jag är mig själv. Har hittat hem.

---

Roligaste idag var på internationell ekonomi lektionen.

"BNP per paprika" 

hahahhahahaha

---

Det är så jobbigt att vara i den här åldern. Det är jobbigt att vara i alla åldrar. Men också givande. Jag vet bara ett, och det är; jag har mer bry än jag förmår att förstå inför framtiden. Den bådar inte gott. Och jag vet inte. Jag vet inget.
Tids nog så.. Men tiden är knapp. Den räcker inte till. Jag behöver en livstid, men jag har bara någon månad... Framtiden är varje ny minut som gryr. De kommer för snabbt. Jag kan inte välja. Jag kan inte bestämma mig. Är kluven och frustrerad. What's destined is what is going to be... hopefully...

---

En anmärkningsvärd dag. Regnet föll och blåsten gjorde allt mer tragiskt. Även om jag vaknade upp sent, endast för att mötas av stress och åter igen mer stress. Jag fick en mängd saker avklarade som jag fruktat en tid. De var inte så farliga som jag trott. Mer arbete återstår. Mycket mer.

Ingen bra dag att ha lugg.
Jag är mig själv, varken mer eller mindre.

Och jag stör mig på dig, dig, dig och dig. Dig också. Och dig. Speciellt dig och dig.
Så nu är det sagt. Jag känner din falskhet och tankarna du döljer. Jag kan lukta mig till sådana som dig. Dina intentioner stinker mer än du tror. Dina blickar färgar av sig som sot där du låter din blick svepa fram. Svart är din själ, svart är ditt sinne. Ditt skratt som knivar skär. För många av din sort har jag redan mött. Och på dem jag är så trött, så trött. Ett tag till ska jag låta dig hållas, men sedan kommer natten övergå till dag, och du för hela världen stå till svars. För mig, för dem, för dig själv.

---

My friend, you left me in the end
I can´t believe I´m writing a song
where friend rhymes with end
But today I must cave in
I have trouble forgetting those beautiful eyes
As it is
I must fill your space with lies

Friend, you left me in the end
I guess I knew it all along
I guess I expected this song
And it is as it appeared
Like a fist in my stomach and
Swallowing tears
Your song turned out a sad one
Just as I feared

---

by; Ane Brun <3

Sagt den senaste tiden;



- "Vi borde skicka Jäz till de där köttätande kannibalerna också.."
Refererat till en artikel i Metro om kannibaler som styckat och velat äta upp tre albino människor.
Ja, jag är så blek.

- "Asså.. lugg.. din lugg.. den är så fin. Speciellt när den är så över ögonbrynen.. wow.."
En aning full Os. :)

- "Nej vi kan inte gå hem till mig. Min tvätt är på balkongen"
J igårkväll när hela tjocka gänget ville ha efterfest hos honom

- "Här står du och fryser. Titta på dig, eller på din arm. Du har gåshud ju. Du fryser jättemycket. Gå in och värm dig"
Vid en rökpaus. Jag visste tydligen inte själv att jag frös?

- "Ska du med o pissa?"
Öh... nej. En kille frågar medan den andre av dem går iväg in i mörkret.. hmm



Kommer inte på fler för tillfället. Inte så kul om man inte förstår sammanhanget. Men tro mig, jag sskrattar fortfarande när jag tänker på dem. hihi :)

---

Alla gör vi misstag.
Jag önskar att jag kunde göra mitt ogjort.
Nu kan jag inget åt det göra. Jag önskar bara att jag visste hur sårad du skulle bli.
Då skulle det aldrig ha hänt. Aldrig någonsin. Aldrig.
Förlåt.
När du uttalade de ord jag visste du höll inne med så sprack mitt inre i tusen bitar
Jag visste det, men jag ville inte veta
Jag grät floder innombords, fast jag skulle vara glad och le
Insidan rasade samman
folk förstår ju inte, klart de inte gör, för de vet inte
vet jag ens själv?
Vet DU?
Saker vi inte har någon kontroll över händer
de händer om och om igen
Jag höll inte mitt ord
gick över gränsen
Jag kan inte säga mer än förlåt
Förlåt!

---

Första fyra körlektionerna är avklarade! Damn it feels good to drive, love it!


Mina älskade vänner, ni vet vad jag sa till er igårkväll. Jag står fast vid mitt ord.
Ni är underbara.
Kul hade vi.

---

Nu är det klat. Det blir Praha 09.
Det blir klassen, och 120 andra elever från skolan. Kanske Lunda elever också. Shit.. Sweden moves to the Czec Republic..  Lite av grejen med att resa är ju för att upptäcka det autentiska med den plats man kommer till. Förhoppningsvis gör de extra 500 kronorna och hotellets extra stjärna det utomordentligt bra. För tre stjärnor är ju såå mycket bättre än bara två. Tio minuter utanför centrum dessutom. Yeei.. så när spårvagnarna slutar gå vid 2 tiden.. då står man där, i mörkret, vilsen, och kan inte språket. Jag vet inte, de kanske går hela natten? Oh, höll nästan på att glömma... hoppas inte någon glömmer sitt European Health Insurance card, för blir det magpumpning* efter första kvällen så lär det bli en dyr kväll. Men jooooorå, resan kommer bli as nice. Ser fram emot det.
Prag 09.




*Underåriga kommer ej att delta på resan.

---

Jag känner mig hemsk. Vad har jag gjort. Stackars unge. Han var kanske fyra, och såg så blyg och ledsen ut.
Det var några dagar sen. Jag hade gått av bussen, var dimmig i sinnet efter en heldag i skolan, gick och lyssnade på U2. Går över gatan, över till andra övergångstället och trycker på knappen av ren mekanik. Piiip. I samma stund som jag gör detta vänder jag mig om, endast för att upptäcka hans rådjursögon. Hans mormor sa "Se så, tryck på knappen då". Allt detta hännde inom loppet av två sekunder. Och jag.. helt förstummad..  Lyckas stamma fram.. "Oj, förlåt, ville han trycka på knappen? Men han kan trycka på knappen igen. Den låter lika mycket igen. Knappen! " Panik börjar torna upp sig inom mig. Vaaaarför skulle jag tvungetvis trycka på den jädrans knappen. Det kom ju inga bilar. "Neej, det behöver han inte nu" säger mormorn och ser lite osäkert på mig. Jag ser på pojken som klistrat fast sig vid hennes ben och begravt huvudet i hennes långa kappa. Rodnar och vänder huvudet om, precis som det slår över till grönt och jag med snabba steg tar mig över gatan. Skamsen.
Jag minns hur jag själv var i den åldern. Att trycka på den knappen var det roligaste och häftigaste man kunde göra under en period av 20 minuter. Sedan glömde man det. Men någon gång, längre fram i livet, så minndes man det, såg tillbaka och blev nedstämd. Dumma gubbe/tant som hann före och inte såg att det var jag som ville trycka.
Oh, nu är jag den han kommer att minnas och hata för att jag tog hans tryckning. Dock helt ovetande. Vi är då alla ovetande.

---

Är det en vana? Är det en sjukdom? Är det en fas?
Vad i helsike är det för något?
Jag är nog den människa i min omgivning som kan sova mest, och minst. Det händer att jag sover mindre än tre timmar per natt i en hel vecka. Men än mer konstigt är det att jag också kan sova mer än 17 timmar per dygn.
Igår till exempel, då la jag mig i soffan för att glo TV och vila. Jag somnade vid 17 tiden, och gissa när jag vaknade? Vid sju nästa morgon, seg och trött, och fullt beredd på att sova vidare. Det hade blivit så om jag inte vart tvungen  att masa mig upp för att engelskan börjar så tidigt som den gör, och jag måste hinna med den tidiga bussen. Usch.
Blir jag aldrig utvilad?

---

Ni fuskare där ute! Allt från MVG till IG fuskare...SKÄMS!!!
Blir så extremt arg på folk som gör så. Ska ni få bättre betyg än andra bara för att ni lazy asses inte orkade plugga?
FU^
Nästa gång håller jag inte käften.

Otroligt att en lärarstuderande, som för övrigt pluggat i 7 år, japp, sju hela år, kan komma in och bara totalförstöra ett ämne. Hon kom in, och trampade, tuggade, spottade, rullade i elefant avföring, smutskastade.. avrättade ämnet Filosofi helt och hållet. Det borde inte vara så lätt att gå en utbildning så länge, för att förstöra den så lätt och snabbt.
5 minuter. Så var det klippt...
Och till Immanuel Kant, den jävla FUBICKEN kan jag bara säga - DÖ.
Men det hjälper ju ingen, för han är redan död.
Usch vilken dag...

---

Idag har jag babblat för mycket.
Jag har ont i halsen och är hes.
Damn it!

---

Herre min jösses, gårdagen var exeprionell till den mån att jag sov halva dagen och låg i sängen och glodde film två tredjedelar av resten...  Förutom piss skolan då såklart.
Av nån anledning tycker jag om geografi. Det är intressant att se vilka sjuka namn städer och platser kan ha. Vad sägs om "Snake River" haha :)
Så fort jag kom hem kastade jag mig på sängen och skulle ta en power nap.. vilket snart förvandlades till tre timmars härlig sömn. ( Love it ).  Strax efter mitt uppvaknande skickar min pumpkin ett sms där hon ber mig gå ut om 20. Så cruisade vi runt på stan, eftersom hon denna dag klarat sin uppkörning. Mucho grattis babe!
En Geishas Memoarer gick på tv, och jag blev förtrollad. Kunde inte slita mig från sängen ( igen ) och TVn.
En mer psykologiskt djupgående film får man leta efter. Och eftersom att jag är den sjukligt sentimentala varelse som jag är, så grät jag floder på slutet. Äkta kärlek övervann alla hinder.. wow.. sagor är då fina ting. Men, men, det är tillåtet att drömma sig bort, visst? Direktören, vilken stat är du i nu?
Om någonsin blir japan, så vill jag bli som henne.
 

It would be so easy
To sing a song about you
I would spend three or four lines
On describing your eyes
And then the next three or four lines
On the dimples of your smile
And then I would tell the world
About the way you hold my hand
And they would
They would understand

Då är det väl dags att skriva igen. Jag har egentligen inget vettigt att tala om för er. Inte för mig själv heller. Men det behövs ibland. Behöver få ut lite tankar.  Har fått en ny vän, kanske, medan jag å andra sidan förlorat en annan. Båda av samma kaliber. Det känns konstigt. Att jag önskade det förut, men nu är likgiltig inför dig. Jag förstår det knappt själv. Den tryggheten jag trodde att jag ville ha, trodde jag behövde... den känns så konstlad att jag helst avstår. Mycket tid och ork går åt att sörja det som var, men än mer åt att börja om på nytt, men att egentligen inte behöva det. Då står jag hellre kvar på min enkla flotte och gungar fram i vågornas takt, än att sätta mig i yachten du erbjuder. Den ger mig inget. Den ger mig inte något jag behöver. För jag är en flotte. Det är det jag är, och kommer att vara. Jag blir föga imponerad av dina hästkrafter. Du flyger förbi utan att se dig om, utan att se omgivningen, och den värld du är född i.
Jag är lyckligast när jag bara känner solens strålar smeka mina kinder. Det finns inget bättre.
Att jag vaknar upp till en ny dag, kan ta friska andetag och se vad världen har att erbjuda.

Helgen har varit som de brukade vara förut. Ute, fest, kompisar, dricka etc. Inte för att jag saknat det, inte för att jag ycker att det var tråkigt. Tvärtom. Det var en uppfriskande fläkt i min ganska så lugna vardag numera. Det fick mig att komma ihåg hur mycket jag tycker om och uppskattar mina vänner. De människor som verkligen finns i min närhet. De är där, varje dag. Vi hade roligt tillsammans. Det hade vi.

Nu ska jag ta en Ipren mot min brännande migrän, krypa ner i soffan med min chocolate chip cookies och njuta av Pretty Woman på tv. En klassiker. Har inte pluggat ett dugg. Men det får vara. Så får det vara...

---

Remarkable..
Jag blir alltid lika förvånad av förändringar. De skakar mig från grunden, fast jag sett dem i förväg.
Jag är nyskapande, men ändå traditionalist. Motsättningarna inom mig bryter ner mig men håller mig också vid liv.
Jag vill vidga mina vyer lång bort över horisonten, men än vågar jag inte ta steget ur hemmets trygga vrå.
 Förändringen knackar på min dörr, men jag är för feg för att öppna. Jag står apatiskt på andra sidan dörren och glor genom kikhålet.
Min hand vilar på handtaget, fast mina armmuskler har ingen kraft att dra ihop sig och trycka ner det.
 Vad är det som händer?
Jag har sett det så många gånger förr, jag har kännt på det intill skinnet en gång för mycket, lukten är väl bekant...
 Men något är annorlunda den här gången. Mycket har förändrats. Mycket är detsamma. Dock inte jag, längre.
Jag har nästan, men bara nästan utarbetat mitt mål helt. Det är som en hög papper på ett bord, allt står klart, men det enda som fattas är glasögonen, för man ser inte att läsa texten. Den är för otydlig.
Tystnaden har gjort mig gott. Lugnet har fått mig på fötter. På de fötter jag inte haft på två år.
Det stöd, den grund som saknats för att jag ska hitta rätt - inom mig själv.
Och medan jag irrat runt, förgäves letat på fel ställen, så har jag succesivt förlorat mig själv.
Människor man möter som förstår en på högre nivåer, är det enda som får mig att le inombords. Inga aktiviteter utöver det smyckar min själ med mer glädje och ro.
Inget.
Det har börjat. Jag står med en fot i den båt som ska föra mig frammåt.
O'hoj!

---