Jäz

Inatt fick jag äntligen sova. Måste ha varit första gången på över en månad som jag verkligen sov - nattetid.
Skönt. Däremot har dagen varit seg och tråkig. Har inte gjort ett piss.

I övermorgon bär det av. Can't wait.

Altså, det här med relationer.. Förstår mig inte på det riktigt. Nu menar jag inte mellan man och kvinna, utan allmänt mellan människor.  Hur man än vrider och vänder på det, så är man alltid ensam till sist. Man föds ensam, träffar människor genom sin resa i livet, och sen dör  man ensam...  Enklare matematik kan man inte påträffa.
Det är ingen revolutionerande upptäckt jag gjort, det är bara så..
Och i slutändan sviker vartenda en.
Är det ens egna förväntningar som sviker, eller är det verkligen personerna i sig?
Fram tills nu har jag trott att det är förväntningarna man byggt upp som rasar.. men eftersom att man inte förväntar sig nåt av alla, så kan denna regel inte stämma i alla avseenden.
Sad but true.
Ska bli skönt att komma bort på semester och stänga av hjärnan från allt. Bara se till sig själv och sina egna behov. Fast, om traditionerna håller i sig, så lär jag träffa på minst lika mycket bry där som här.
Oh my.

---