heart goes bum bum, steps go klick klack
Ibland får jag dumma ideér. Väldigt dumma ideér. Som igår. Efter att ha varit på nån jävla hemmafest i limhamn så begav jag mig hemåt. Fast jag stannade till på Stippes och träffade Ang & co. Vet inte hur länge vi var där, sen stack jag till bussen som för övrigt hade slutat gå! Vad skulle jag göra... Jag begav mig till fots. (Taxi?! För övrigt var det minst minus 5 grader) En hållplats, nästa hållplats, nästa igen.. till sist hade jag gått hela vägen hem från stan. Klockan 5 på morgonen.. när jag kom hem var klockan 7. Jag är ju då bra puckad.
Och som grädde på moset så ringde jag honom. Av alla personer.
Han blev nog lika förvånad över att jag ringde, som jag blev över att han svarade. Som tur var så höll han mig sällskap hela vägen tills jag kom hem och kurade ihop mig under täcket. Tack!
Tvivlar på att det finns något som är svårare än att hålla sig borta... Finns inte. Kvantfysik? Kirurgi? 50 språk?
Nej.. piece of cake i jämförelse... och det är ju inte precis som att jag lyckas så bra heller.
Imba... I regret nothing!
Och som grädde på moset så ringde jag honom. Av alla personer.
Han blev nog lika förvånad över att jag ringde, som jag blev över att han svarade. Som tur var så höll han mig sällskap hela vägen tills jag kom hem och kurade ihop mig under täcket. Tack!
Tvivlar på att det finns något som är svårare än att hålla sig borta... Finns inte. Kvantfysik? Kirurgi? 50 språk?
Nej.. piece of cake i jämförelse... och det är ju inte precis som att jag lyckas så bra heller.
Imba... I regret nothing!
Kommentarer
Trackback
