Smile and the world smiles back at you

Idag satt jag på bussen, djupt försjunken i mina tankar. Basljudet av houselåten i öronsnäckorna var bedövande. Mulet väder.
Då. Då mitt i all dimma tittar jag upp. Vad ser jag?
Solen skiner. Solstrålarna sträckte sina varma armar mot mig.. jag ser en pojke.
En liten kille, typ 11-12 år, sitter mitt emot mig i bussen. Han ler. Ett sånt där leende man smälter av. Jag tittar på honom, och jag ler jag med. För ett ögonblick var allt stilla. Lugnt. Fyllt av harmoni. En perfekt tillvaro, och ett känslotillstånd i total lycka.
Absolut inget vridet eller sexuellt, eller konstigt, men ni vet när man ibland bara tittar en människa i ögonen och känner värme. Något magnetiskt.  Den här ungen var en sån människa.
Med sitt leende till hälften fyllt med tänder fick han mig att le.
Han fick mig att må bra.
Han fick mig att fortsätta le hela dagen.
Sådana stunder är underbara.





Kommentarer
Postat av: Anonym

förstår precis vad du menar...

2009-03-19 @ 11:56:34

Vem, vad, hur, när, var?

Jag är...
legend?

E-mail? (Lugnan, det är bara jag som ser den) )

Har du nån blogg?

Vad hade du på hjärtat?

Trackback
RSS 2.0