Jäz

Efter en månad av bästa-vän-celibat så träffade jag äntligen min sötnos E igen. Först nu märkte jag hur mycket jag saknat henne. Finns ingen som jag kan umgås med på samma sätt. Vi är så olika, men ändå så lika. Och vår humor är verkligen den bästa! Vet inte hur mycket jag kan säga. Antagligen för mycket, så jag stannar här. Synd om "ljuskillen" haha, han trodde någ vi gått på något, but that's just us! :D Riktigt nice dag och kväll.
A fyllde 21 , och så var det jag som fick körkortsteori böcker av honom. U rock! Yippie.

Deras dusch är så hightech att jag ska flytta hem till dem och bo i den. Helt underbar. Det var den mest sensuella shower jag någonsin tagit. Helt insane. Helt.. obeskrivligt.. bra! För att inte tala om E's valp också. Sötare, mjukare, fluffigare och knasigare hund får man leta efter. Man blir kär direkt.

Men, tillbaka till meningen om varför rubriken är som den är. Folk tror att man kan prata med en bara för man går med en fyrbent vän på koppel. Altså, jag fattar det inte. Jo klart att folk borde bli mer kommunikativa och sociala i kalla landet, men wtf dudes, det står inte nån jävla skylt i pannan på en. Vi tog en kvällspromenad, mitt från ingenstans kommer det en retard bakom oss o bara; "naaauuuwwwwwfwfwffw  så sööööööööt huuuuund! heiiiij jamen heiiiij på dig lille väään.. ja-ah, ja-ah, kom då.. jaaauuu koooom..ihiiiihiiii"  Jag och E utbytte bara en snabb blick. Den sa allt.

Visst, klappa hundfan, sen GÅ. Nej, denna kvinna skulle gå med oss hela vägen hem och prata om hur HSB lägenheterna i kroksbäck är sååå mycket bättre än MKB: Nej, ursäkta, ska rätta mig, hur folket är såå mycket bättre. För "här bor det väl inte så många..ehm..utlänningar väl, det är så lungt och fint". Jag går några meter framför och blåser moln i den kalla luften medan E ger några få nickningar och ljud ifrån sig som bekräftelse till kvinnans osammanhängande prat. Det blir tyst en stund. "Altså, så skönt det är att äntligen få träffa några svenskar här" (stort leende) Jag förvandlas till ett öra. E drar till sig fluffy hunden, och efter en harkling så svarar hon "Öh, asså vi är inte svenskar..."

Kvinnan blir tyst. Det blir alldeles, alldeles tyst och det enda som hörs är våra fotsteg och vinden. Sekunderna går och jag räknar dem. En, två, tre... efter ett pinsamt år eller två svarar kvinnan generat  "Oj,..eh.. jaha....  ........ men det är alltid trevligt att träffa nytt folk...." Jag och E utbyter blickar. Inuti vill vi spricka av skratt. Hejdå, hejdå, vi kanske ses, eller inte.

Altså, jag undrar nu, vem blev det pinsamt för, oss eller henne? Wow, vi är "normala". Vadå, så vi förväntas vara på ett visst sätt bara för att vi inte är födda i kalla landet? Håriga och högljudda som apor, gå på soc och göra gatorna osäkra? Det är synd, folk har så många fördomar. Hundens bajs ligger dock fortfarande kvar på nån gräsplätt i närheten, men enda anledningen var att vi glömt ta med en påse. Well, man kanske stämmer in på fördomsmallen ändå? Hundtricket är till för att ragga idiot! Men å andra sidan skaffar man inte ett hundfan om man vill ha kontakt, det klarar man bra utan en jycke. Jag är inte socialt handikappad okej!? Vi behöver inte prata om hur gullig hunden är, det fattar man redan. oh...

I alla fall... vaknade alldeles kallsvettig imorse igen. Hade drömt mardrömmar om lite allt möjligt. Känns inte bra. Han var med i drömmen. Det var nog det enda bra...eller..? 
 Vilken kombo, hightech duschen + han.. mmmm (x-rated)
Ska gå och lägga mig igen. Hoppas att jag inte måste byta sängkläder imorgon bitti, det blir jobbigt i längden. Vill drömma något härligt för en gångs skull.