lång väg
Det har varit en lång väg tillbaka till skrivadet. Jag finner ingen inspiration längre. Den ena gråa dagen avlöser den andra. Och såhär är det att vara 18.. Inte nog med att allt är som det är, så poppar jag pills som en galning också. Tack och lov är imorgon sista dagen med antibiotika.
Det skulle finnas en massa att skriva om egentligen. Men på något sätt så känner jag att bloggen är alldeles för ointressant, opersonlig och grå.. Vem läser ens?
Funderar på att lägga ner den också.. har redan lagt ner bilddagboken för ett decenie sen. Orkar inte med fjortislekar längre. Jag vet vad jag vill, och jag blir riktigt frustrerad när jag också vet att det är omöjligt, för tillfället i alla fall. Det är bara så.. jag känner det på mig, och jag vet.. Nu behöver jag bara samla mig, och planera ordentligt inför kommande 2-3 år.. Ingenting är omöjligt egentligen, allt kan hända..
Dock vägrar jag bli en sån. En sån som alla andra. Ni förstår säkert inte, men det är nog inte meningen heller.
En tredje sak som lär chocka och förvåna omgivningen en aning, är mitt beslut om att sluta vara partyanimal. Det räcker väl med hur mycket jag har att företa mig, utan att spilla krafter på onödiga utgifter och människor. Ska tona ner min profil. Ska tona ner den rejält. Det är dags nu känns det som.
Är det bara jag, eller var det någon mer som skrek och grät av glädje när Cesc satte den där sista straffen mot italien häromdagen? Helt insane. Jag älskar den killen.
Det skulle finnas en massa att skriva om egentligen. Men på något sätt så känner jag att bloggen är alldeles för ointressant, opersonlig och grå.. Vem läser ens?
Funderar på att lägga ner den också.. har redan lagt ner bilddagboken för ett decenie sen. Orkar inte med fjortislekar längre. Jag vet vad jag vill, och jag blir riktigt frustrerad när jag också vet att det är omöjligt, för tillfället i alla fall. Det är bara så.. jag känner det på mig, och jag vet.. Nu behöver jag bara samla mig, och planera ordentligt inför kommande 2-3 år.. Ingenting är omöjligt egentligen, allt kan hända..
Dock vägrar jag bli en sån. En sån som alla andra. Ni förstår säkert inte, men det är nog inte meningen heller.
En tredje sak som lär chocka och förvåna omgivningen en aning, är mitt beslut om att sluta vara partyanimal. Det räcker väl med hur mycket jag har att företa mig, utan att spilla krafter på onödiga utgifter och människor. Ska tona ner min profil. Ska tona ner den rejält. Det är dags nu känns det som.
Är det bara jag, eller var det någon mer som skrek och grät av glädje när Cesc satte den där sista straffen mot italien häromdagen? Helt insane. Jag älskar den killen.
Kommentarer
Trackback
