Jäz

17/3 
Halmstads lumpen polaren Ice. hookade mig ett nummer. Han började sms:a ganska så snart.  Inte världens intelligentaste varelse men en trevlig typ i alla fall. Minns mina dagar då jag levde loppan på att konsumera och avverka dessa så kallade nya kontakter. Mitt nätverk var oändligt. Tills jag tröttnade och sa adjö. Nej, är ganska så less på sånt här. Anledningarna är oändliga. Pallar helt enkelt inte med fler "bekanta". Fuck that shit. Förut hade jag  smsat frenetiskt och varit jätte social och fake. Fake, fake, fake... Nuförtiden har jag knappt tid att träffa mina verkliga vänner. Känns som om att jag knappt har tid för mig själv längre. Orkar inte bygga upp några förväntnigar varken hos mig själv eller någon annan. Mina masker har tagit slut. Jag har tagit slut. Vill bara vara mig själv. Umgås med dem som vill umgås med mig, de som flyger i min sfär. Inga utöver. Inte nu. Jag är slut och orkar inte. Sa till honom direkt igår att jag inte var intresserad av att snacka eller ha kontakt eller något alls. Förlåt, men så är det. Till min egen förvåning så lättade det mig med ett par hundra kilo att säga ifrån direkt. Jag slapp de skulda känslor av försummning av mitt eget verkliga liv. Ska tacka de senaste årets erfarenheter och händelser för att jag utvecklats som jag gjort och blivit till den jag är just idag. För just idag låg jag i sängen hela dagen och bara njöt av livet. Njöt av att vara själv och med mig själv. Till skillnad från alla de dagar jag är någon annan...