Jäz

Hallå på er!
Jag vet, jag vet. Long time no see... again. Kan inte hjälpas tyvärr... har haft så mycket att göra att jag knappt hunnit sitta vid datorn något. Stressnivån har däremot varit above average. Något som gjort avtryck i de senaste dagarnas häftiga lynne. Har inte kunnat vara mig sjäv. Först pga letterna som var här, inte en dags vila förrän min kusin kom.  Två veckors total stress, ta med dem hit, dit, visa ditten och datten. Till råga på allt, så har jag skolan, som, precis som vanligt, blivit lidande. Med både en aning lättnad, och mycket sorg åkte min kuss imorse.
 Men inga lugna dagar väntar inte. Har så mycket att göra och ta igen att det är sjukt. Från och med idag, och fram tills nästa fredag; D fyller 20 imorgon, blir fest och utgång. Jobbet kallar, möte klockan 1. Söndag likaså jobb. (inkl plugg hela helgen) Nationella i tyska och matte. Samt prov i litteraturhisotria på 200 sidor. Psykologi arbete deadline.
Jag känner mig maktlös. Ångesten gör sitt.

Har det blivit en tradition att alltid träffa Ang på valborg eller?
haha hursom, han såg bra ut, slimmad i sin svarta marco polo. yea.



Träffade ocskå honom. Oväntat. Men inte så att man inte kunde räkna ut det, förra helgen var han absent. Yes, ibland önskar jag att jag var dummare, då hade jag sluppit att bara veta saker.
Vet inte dock.. var blandade känslor. Vet inte.. back to normal? Har det någonsin varit normal.. nej, tror inte det.
Låter det vara. Ingen idé att grubbla. Let go, let go.
Hade precis vant mig vid att inte prata med honom, inte se honom... his name was starting to fade away..
o så bara pang boom - där är han igen.
Nu bara rasar min mur igen. Även om den inte förvandlades till damm och spillror, så är den skadad, men jag ska bygga upp den igen. Mycket starkare och högre denna gång.

Still, tack, du har gjort mig så mycket starkare.
Du har lärt mig att uppskatta mig själv mer och veta att jag är värd så mycket mer...
Tack!