helt som det ska vara
Då är det väl dags att skriva igen. Jag har egentligen inget vettigt att tala om för er. Inte för mig själv heller. Men det behövs ibland. Behöver få ut lite tankar. Har fått en ny vän, kanske, medan jag å andra sidan förlorat en annan. Båda av samma kaliber. Det känns konstigt. Att jag önskade det förut, men nu är likgiltig inför dig. Jag förstår det knappt själv. Den tryggheten jag trodde att jag ville ha, trodde jag behövde... den känns så konstlad att jag helst avstår. Mycket tid och ork går åt att sörja det som var, men än mer åt att börja om på nytt, men att egentligen inte behöva det. Då står jag hellre kvar på min enkla flotte och gungar fram i vågornas takt, än att sätta mig i yachten du erbjuder. Den ger mig inget. Den ger mig inte något jag behöver. För jag är en flotte. Det är det jag är, och kommer att vara. Jag blir föga imponerad av dina hästkrafter. Du flyger förbi utan att se dig om, utan att se omgivningen, och den värld du är född i.
Jag är lyckligast när jag bara känner solens strålar smeka mina kinder. Det finns inget bättre.
Att jag vaknar upp till en ny dag, kan ta friska andetag och se vad världen har att erbjuda.
Helgen har varit som de brukade vara förut. Ute, fest, kompisar, dricka etc. Inte för att jag saknat det, inte för att jag ycker att det var tråkigt. Tvärtom. Det var en uppfriskande fläkt i min ganska så lugna vardag numera. Det fick mig att komma ihåg hur mycket jag tycker om och uppskattar mina vänner. De människor som verkligen finns i min närhet. De är där, varje dag. Vi hade roligt tillsammans. Det hade vi.
Nu ska jag ta en Ipren mot min brännande migrän, krypa ner i soffan med min chocolate chip cookies och njuta av Pretty Woman på tv. En klassiker. Har inte pluggat ett dugg. Men det får vara. Så får det vara...
Jag är lyckligast när jag bara känner solens strålar smeka mina kinder. Det finns inget bättre.
Att jag vaknar upp till en ny dag, kan ta friska andetag och se vad världen har att erbjuda.
Helgen har varit som de brukade vara förut. Ute, fest, kompisar, dricka etc. Inte för att jag saknat det, inte för att jag ycker att det var tråkigt. Tvärtom. Det var en uppfriskande fläkt i min ganska så lugna vardag numera. Det fick mig att komma ihåg hur mycket jag tycker om och uppskattar mina vänner. De människor som verkligen finns i min närhet. De är där, varje dag. Vi hade roligt tillsammans. Det hade vi.
Nu ska jag ta en Ipren mot min brännande migrän, krypa ner i soffan med min chocolate chip cookies och njuta av Pretty Woman på tv. En klassiker. Har inte pluggat ett dugg. Men det får vara. Så får det vara...
Kommentarer
Trackback
