Jäz

To meet with the past... Kan både vara skrämmande och överväldigande. Jag gick dit, höll mig i skinnet, spände alla muskler som finns i min kropp. Drog på med ett falskt leende. Darrade innombords. Tre år har monstret sovit innom mig. I tre år har jag haft mardrömmar. I tre år har jag trott att jag kommit över det. Ikväll.. inte förrän ikväll. Allt var en monoton röra i svartvitt som gick på replay i mitt huvud. Kunde inte riktigt greppa det. Kunde inte riktigt sätta fingret på det. Allt var sig likt. Klotter på väggarna, den ukna lukten, färgerna... I smutsig pastell liknande ton är de målade. Allt var sig likt. Men jag var inte mig lik. Inte samma person som för tre år sen vandrat igenom korridorerna.
Med en relevant skillnad: Min närvaro och åsikt räknades. Inte deras. Och likt en status symbol, en symbol för kunnande och respekt har jag stannat kvar i deras minne. De log, de skrattade, deras ögon glänste.. armar som omfamnade mig. De såg på mig med beundran, precis som förut. En skillnad. Nu är jag någon.  Jag är mig själv. Har hittat hem.

---