Jäz

Har ni läst aftonbladet idag? Jo jag vet, det står aldrig något vettigt där. Men idag blev jag faktiskt överraskad. Artikeln där Gringo's chefsredaktör skriver om "Danmarks apartheidsystem i skolorna och samhället för övrigt". Jag blev rent ut sagt äcklad. Att våra närmsta grannar beter sig så primitivt och är så trångsynta. Att se andras fel och inte erkänna sina egna är inte bra.
Speciellt denna meningen ettrade sig envist fast vid min hjärna; " En av Dansk Folkepartis högsta medlemmar har föreslagit att muslimska ungdomar som begår småbrott borde säljas för 25 kronor till ryska fängelser, eftersom det "tyvärr inte går att avrätta dem". "    You gotta be kiddin me?!

Vems ansvar är det blir såhär? Hur långt får det gå egentligen?
Malmö ligger nära, farligt nära både geografiskt och mentalitetsmässigt. Man känner av stämningen i luften, och tro mig, den har förändrats. Borde då inte svensk arbestinvandring i Danmark också anses som övrig invandring och diskrimineras den också?   Enligt vissa kommentarer under artikeln menar några på att Sverige är värre och att Danskarna ska ha cred för sin "öppna" hållning mot invandring. Där förstår jag inte riktigt... Det är allmänt känt att det är tabu att prata om x antal ämnen i vårt kära land, men när det gäller invandringspolitik tycker jag de flesta utrycker sin  synpunkt på saken.  Varje dag hör jag folk säga saker som "Fuckin svenne" och "Jävla blatte", milt sagt. Segregering är då ingen lösning för att lugna ner ett kokande ämne. Än värre kan det tyckas att integrera de motstridiga, från båda sidor.

Utan invandring hade Sverige säkerligen inte haft det välstånd vi har idag, men någonstans på vägen har politiken misslyckats och placerat ut större klungor av grupper här och var. Men det är värt att nämnas att det inte endast är politikernas förtjänst. Likväl är det kassörskan på Ica, som mannen som svarar på kundtjänst på Telenor, eller varför inte medlesvensson i bilkön som skriker ut hemskheter i ren frustration över att kvinnan i slöja går för sakta över gatan med sina fem barn. Jag överdriver enbart för att markera hur folk tänker.

Jag har fått nog av att vara den enda i min omgivning som reagerar på olika sorter av rasism och nationalism, dold och väl förklädd, och än en gång från båda sidor. Med båda sidor menar jag svenskens, tredje generations svensken och utlänningen, samt de nyligen anlända.. och de som varit här i 50 år.. som detta med Slagthuset där polisen bett vakterna inte ta in folk från specifika områden. Frågeställningen lyder; Gör alla personer man tar in från dessa områden problem? Och är det bara folk från dessa områden som strular till det? All cred till Slagt för att de sa bestämt NEJ, och inte ville diskriminera någon pga härkomst.

Ni förstår kära läsare, detta är inte problem som kan lösas på ett kick och med striktare invandringslagar. Nej, det är en individuell uppgift lika mycket som en kollektiv. Samhället måste genomsyras av solidaritet och gemenskap. Ingen vill känna sig undanträngd, speciellt inte i sitt eget land. Men man måste också ha förståelse för att förutsättningarna inte alltid varit de bästa för invandrare. Det är en komplex situation för alla parter. Jag har verkligen ingen lösning på det, men det är mer än viktigt att våga ha en öppen diskussion om det och inte låta aggressioner, orättvisor och frågor pysa i det tysta. För plötsligt så flyger locket av och panduras ask har för alltid öppnats. Tänk på det. Var ödmjuka inför det nya, men kräv ändå respekt för den du är. Våga delta i debatten. Våga vara egen.

inspirationskällor;

http://www.aftonbladet.se/debatt/article4354227.ab

http://www.gringo.se/