Jäz

Få se nu..
Jag är stressad till max, på gränsen till utbränd... mer än gången under jord.
Vad ska jag då spela glad för? Inse att jag inte orkar med att underhålla folk omkring mig också.
Jag älskar mina vänner, men jag är alldeles för skör för att orka...
Jag vill bara lägga mig ner och sova i några veckor.
Vakna till ett piggare liv.
En vardag som inte trampar mig på tårna.
En vind som inte iskallt letar sig under skinnet och stryper den lilla värme jag kan hålla.
Jag vill kunna luta mitt trötta huvud på en axel som inte rycks undan för jämnan.
Jag vill titta upp mot himmeln och se solen le tillbaka.
Istället surar jag upp mot en mulen sky som buttert spottar på mig.
Vilket jävla samhälle, vilken jävla stad...


Ja, Phia, kom om fem år, du är mer än välkommen hem till mig. Kafffe i Berlin.

---